”I väntan på…” hette vårens medlemskrift. Nu hoppas vi att väntan på humanistiska föreläsningar snart är över. Tisdag den 14 september klockan 18 talar författaren Ingrid Pärletun om Lydia Wahlström, kyrkoherdedottern från Barkarö som blev en av förgrundsfigurerna i den svenska rösträttsrörelsen. Vi vill på så sätt lyfta fram en mångfacetterad, men lite bortglömd förkämpe för kvinnlig rösträtt och bidra till att fira att det i år 100 år sedan svenska kvinnor fick rösta för första gången.
Vi provar den här gången en ny möteslokal: Rudbeckianska skolans ljushall där det inte är några problem att hålla smittsäker distans mellan deltagarna.
Välkomna till nystarten! Som vanligt fri entré för den som är eller blir medlem. Övriga 60 kronor.
Det fullständiga höstprogrammet kommer inom kort.
Här kan ni läsa den introduktion till Lydia Wahlströms liv och verk som Ingrid Pärletun skrev till medlemsskriften.
”Barkarö-flickan som blev professor”, var rubriken på ett artikeluppslag i VLT:s julnummer 1944. Det handlade om den då mycket välkända Lydia Wahlström. Hon hade fyllt 75 år under den gångna sommaren och tidningen hade gjort en hemma-hos-intervju för att få en bild av hennes liv och verksamhet. Skribenten Axel Wennerling medgav att det var en svår uppgift. Det var som ett kalejdoskop med olika bilder och intryck. Jag förstår honom mycket väl. Under flera år var jag sysselsatt med Lydia Wahlströms brokiga liv och tog del av detta välfyllda ”kalejdoskop” inte bara det offentliga utan även det mycket privata. Jag läste mer än 3000 brev, de flesta skrivna med hennes egen penna – eller skrivmaskin för hon köpte en sådan redan 1920.
Lydia Wahlström var mångsysslare – forskare i historia, lärarinna och studierektor, författare, skribent, recensent, debattör, resetalare m.m. Genom sitt samhällsengagemang intog hon en viktig plats i den svenska idédebatten under första halvan av 1900-talet. Katedern och talarstolen var hennes älsklingsplatser och hon var vass i debatter och artiklar. Om hon levt idag hade hon tagit plats i allt vad sociala medier heter.
Mest känd blev Lydia Wahlström som aktiv kvinnosakskvinna och i synnerhet för sina insatser inom rösträttskampen. Den unga flickan Nanna Svartz bönade och bad sin pappa att få gå på ett rösträttsföredrag när Lydia Wahlström skulle tala i Västerås. Det gick bra för pappan, latinlektorn Anselm Svartz, följde gärna med. Han var nyfiken på dottern till kyrkoherden i Barkarö, hon som var filosofie doktor.
Detta rösträttsmöte blev avgörande för den unga Nannas framtid. Hon ville gå på flickgymnasiet i Stockholm där Lydia Wahlström var studierektor och undervisade. När Nanna tog studenten 1910 var hennes lärarinna ordförande i LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, som var rösträttsrörelsens centralorganisation.
Lydia Wahlström föddes i Lundby församling 1869. Ett år senare fick hennes pappa tjänsten som kyrkoherde i Barkarö. Han var en trygg punkt för henne och hon ville bli präst precis som han. När hon insåg att hon som flicka inte kunde bli präst väcktes en vrede. Det var troligen den tändande gnistan till hennes livslånga kvinnokamp.
Uppväxten i prästgården var långt från en idyll. Lydia kallades för ”överloppsungen”. Efter tre döttrar hade föräldrarna hoppats på en son men naturen har sina egna lagar. Mamman visade ingen ömhet mot något av sina barn och hon blev inlagd på nervhem när Lydia var 14 år.
Under studieåren i Uppsala fann Lydia Wahlström sin första plattform i kvinnokampen. Hon var med och bildade en kvinnlig studentförening och blev naturligtvis dess första ordförande. Den första insatsen var att bryta ett tabu. Kvinnliga studenter fick inte bära sina vita mössor offentligt. Det var ett manligt privilegium. Men detta löste Lydia på sitt sätt. När[LH1] hon kom till Stockholm efter förra sekelskiftet blev rösträttskampen hennes nya plattform. Våren 1911 manövrerades hon dock ut från ordförandeposten i LKPR under förödmjukande former.
Lydia Wahlström fortsatte kvinnokampen på flera fronter. Det gällde kvinnans rätt till högre statliga tjänster, lika lön för lika arbete och rätten att få bli präst. Hon engagerade sig också för kvinnors fysiska träning och idrott. Själv var Lydia Wahlström livet igenom en entusiastisk friluftsmänniska. Hon lärde sig cykla hemma i Barkarö och cykeln blev hennes trogna följeslagare under alla lov vart än hon reste i Sverige. Den polletterades med tåg och buss. Senare packade hon också med skrivmaskin och färgband. All tid måste förvaltas väl och fritid fylldes med föreningsliv, skrivande och motion.
Under våren 1945 blev det känt att Lydia Wahlström gått med i den ”hemliga” Tisdagsklubben där Sveriges kulturelit aktivt motarbetade nazismen under kriget. Dessutom framträdde hon i antologin Pastoralpsykologi om sin sexuella läggning. Hon var därmed den första i Sverige som ”kom ut” redan ett år efter avkriminaliseringen av homosexualitet.
Hon hade haft flera relationer med kvinnor alltsedan sedan studentåren i Uppsala. Den längsta hade hon med Anita Nathorst, nära vän till Karin Boye och Sveriges första kvinnliga teologie licentiat.
Den mest komplicerade konstellationen uppstod genom Lydias nära band till en ung kvinna Anna som senare tackade ja till ett frieri från en man. Då blev det förlovning på ”tre man hand” och fem spända år fram till Annas vigsel. Den täta relationen mellan Lydia och Anna varade livet ut och Lydia firade alla jular och många andra helger med detta par. Jag började därför mina ”Lydiastudier” med att intervjua Annas dotter som då var 95 år. ”Jag hade tre föräldrar” konstaterade hon vid flera tillfällen.
Lydia Wahlströms relationer med kvinnor avslöjar hennes dubbla väsen – Trotsig och försagd. Detta var rubriken på hennes självbiografi men ingen av recensenterna hade sett någon försagdhet hos henne. Trotset fanns i hennes kvinnokamp och hon kunde vara bitsk och dräpande i debatter men i nära relationer med kvinnor var hon spröd och undergiven. Här fanns den försagda Lydia.
Jag har mött denna sida i flera av hennes brev. Brevens detaljrikedom rymmer allt som rörde sig i hennes liv. I dem finns ordväxlingen från möten med statsministern, interna maktstrider i rösträttsrörelsen, uppräkning av rogivande medikament, roande episoder, lyckade föredrag, karakterisering av gäster på pensionat och artiklar som måste skrivas. Kvinnor i hennes nära relationer försågs med både fordrande uppmaningar och ömma förväntningar.
INGRID PÄRLETUN
Ingrid Pärletun är författare till boken Lydia Wahlström, som är den första biografin om denna tongivande kvinnosakskvinna. Utgiven av Historiska Media 2018.
[LH1]
Västerås Humanistiska Förening 